
Jag har visserligen inte fått något mejlsvar från Johan Linander (C) men läser i
kommentarerna på hans blogg att han inte tänker skriva under något väljarkontrakt:
"Jag tror faktiskt inte att det här kan vara så svårt att förstå. Detta är också svaret till varför det s.k. kontraktet är falskt, det utgår från att valmöjligheten finns att inte implementera." (min fetstil)
Formellt sett har Johan naturligtvis rätt, Sverige har inte rätt att säga nej till direktivet - men kan naturligtvis göra det ändå!
I EU:s
senaste rapport om införlivandet av direktiv kan man läsa att Sverige inte infört sex direktiv. Det gör ändå att vi ligger nära att vara bäst i klassen, där Litauen finns med tre icke införda direktiv. Värst är Spanien med 23 direktiv som man struntat i.
Sverige har under lång tid struntat i att införa EU:s avloppsdirektiv och bråkar om detta i domstol. Det direktivet skiljer sig såklart från datalagringsdirektivet, då vi hävdar att vi redan har bättre regler, högre standard, än vad direktivet kräver. Men det visar att om Sverige vill, kan Sverige strunta i att införa direktiv och istället ta strid.
Centern har valt en annan väg. Den får man respektera, men att det med den linjen finns en stor risk att vi efter valet får ett datalagringsdirektiv är helt klar. Centern vill istället se följande arbete mot direktivet:
1. Kämpa för att vi inte ska behöva implementera direktivet.
2. Om vi inte lyckas nå resultat i punkt ett, implementera direktivet på en miniminivå utan att först betala skattepengar direkt till EU, och att vi ska fortsätta vara medlemmar i EU är en självklarhet för oss.
3. Fortsätta kämpa för ett borttagande/förändring av direktivet även om vi har implementerat det i svensk lagstiftning.
4. När vi har lyckats med punkt tre, ta bort lagen i Sverige.
Som sagt, den inställning får man respektera, men jag tycker att retoriken i Aftonbladet-artikeln är rejält uppskruvad med tanke på att Centerpartiet faktiskt tänker medverka till att införa direktivet om inte EU ändrar sig.
Så till sist, Johans fråga om hur många miljarder vi som röstar nej är beredda att betala. Det går inte att sätta ett pris på frågan och några miljarder kommer det inte bli frågan om. Jag är också inställd på att få EU att ändra direktivet, men tänker inte först införa det i Sverige och kraftigt försämra förhandlingsutrymmet.
Politik handlar inte bara om att kompromissa. Ofta, väldigt ofta, är politik kompromisser. Men vi kan inte kompromissa med grundläggande värderingar och för mig strider datalagringsdirektivet mot dessa.